Men så fel, så fel det kan bli när man glömmer det oförglömliga. Så fel det kan bli att leva i ögonblicket, så fel att vara lycklig ibland? Men det är inte fel. Det kommer aldrig att vara fel att vara lycklig, så länge ingen såras på vägen. Jag har inte lämnat bestående men, jag har skapat liv i vad som är livlöst och jag har skapat kärlek i ett kallt hjärta. Vad konsekvenserna blir kvarstår. Men jag bryr mig inte, för jag är glad över att jag har den makten, charmen, styrkan att göra ett intryck, att skapa nya känslor hos människor och få dem att må bra.Även om det kanske inte alltid gynnar mig.INGENTING ÄR SOM DET SKA men det gör allting rätt?Och även om ingenting jag gör kommer att vara problemfritt, måste min framtid mörkläggas? Absolut inte. Jag är så säker på att allt löser sig just nu, och ingenting gör mig gladare än att veta att slutet är säkrat liksom, hur ni än gör vinner jag. Och jag förtjänar det. Det känns också oerhört bra att känna. Istället för den ack så återkommande mindrevärdeskomplexkänslan så vet jag med säkerhet att jag är värd en massa saker som jag har och vill ha och behöver.Men hej vad bra allt är? Nehenejnejnejnehenä. Ingenting är som det ska, men ni, jag, vi. Jag och mina personligheter är på en bra nivå just nu och det fungerar liksom. Det fungerar, min hjärna tar tillfället i akt och kompenserar alla problem upp till noll igen. Det känns som att chansen att få börja om har kommit.Men jag vill inte börja om för allt känns så bra nu.Fast än det inte är det.

Jag är alldeles för underskattad av vissa och alldeles för överskattad av andra. Det är konsigt att olika människor har så olika uppfattningar om en person. Men i mitt fall är det väl mitt eget fel.Jag är dock ganska trött på de som kräver att se mig som ett hot, och jag är trött på de som tror att jag lever i det förflutna fortfarande, de som inte förstår att man växer som person liksom. De som överskattar mig är inte så väldigt många, men det är tillräckligt många för att jag ska kunna störa mig på dem. Det är också alla de som jag skyller mina problem på, för att underlätta vardagens lite mindre plågor.Men för fan alltså, det måste väl finnas en gräns för hur någon uppskattningsvis bryr sig. För jag är inte något större hot mot någon. Eller jo det är jag väl.Men det är inte någonting som är värt att ogilla mig för, eller bry sig om nämnvärt. Jag är dock värd en hel del respekt, lite smak och jag är fan ta mig värd en egen åsikt. Och vad detta må resultera i har inte så mycket med mig att göra. Omgivningen och miljön påverkar ju alltid.Men jag tror att alla har sådana här känslor, av att vara under- eller överskattad, och det vägrar finnas en våglängd där alla kan mötas av någon dum anledning. Det finns inget "jag" eftersom alla ser en olika. Det finns ingen bestämd definition av världen, eller livet. För ingen har samma syn på något av det. Och det kommer vi aldrig att ha. Relativitetsteorin var verkligen ett genomslag. Fan jag hatar att vara realistisk.

Tänka sig vilken slapp dag idag. Historiaprovet gick inte så extremt briljant, men det var väl okej antar jag. Daniel han gick härifrån vid halv åtta imorse. Jag visste att det var korkat. Och nu är jag lite arg på mig själv.Måste sluta med det här, mogna lite. Eller åtminstone bli vettig. Inte följa alla impulser. Psykologiskt sett är jag tre femteldelar Det, en femtedel Jag och en femtedel Överjag. Jävligt överdrivet. Mamma hälsade på Nordh ifrån balkongen, så snällt att han tittar upp hit när han går förbi. Men alltså, allvarligt. Daniel. Jag kan inte... umgås med den mannen. Jag vet allt om honom, och ändå älskar jag honom, men inte tillräckligt för att det ska vara som han vill ha det liksom. Satan, jag hatar att folk blir kära i mig. Jag ska utveckla en asexualitet. En sexuell och en asexuell sida. Jag kommer att dö.Så pinsamt att jag är så seriös. Men vafan, livet ska inte vara lätt vid 17 års ålder. Tror jag.Men det är ganska gött ändå.Helenah, hon är så underbar, hon gör mig så glad och hon är så rolig och snäll och knäpp. Och ball! Jag hade inte varit så jättehaj på skolan om hon inte gått där. Eller jag hade velat mörda fler personer i min klass för att uttrycka mig korrekt. Wir sind nich fehlerlos

Jag borde gå och se till att Daniel inte välter något eller trillar ner ifrån någon vägg eller något. Han är en sådan överdrivet klantig typ som snubblar på målade linjer och fastnar med håret i frysen osv.Det är så onaturligt skönt att ha någon här, även om det egentligen inte är det idealiska valet av person. Men vem kan man utan övriga konsekvenser ta hit mitt i natten liksom?Jag älskar Daniel, but he's messing with my mind alltså.

Borde jag sova nu? När Daniel är här. Han har min mobiltelefon. Det känns inte bra, och jag lär få lida för det. Fan vad snäll han är. Vi satt på balkongen och rökte med täcke på oss nyss. Nocke är inte hemma. Det blir musik som gäller nu.Jag kommer vara trött och arg imorgon.Och ingenting kommer att vara som det ska. Ingenting kommer vara löst och ingen kommer lärt sig någonting.Men jag kommer leva i tron om att det är ögonblicket som gäller. Visst?

Jag vet inte vad det är för sida jag står på nu. Jag kom fram till vad mina stundtals galna tillfällen av ilska kommer ifrån, men det behöver jag inte skriva här.Jag mår dåligt nu, för jag fryser, har ont och är på någon vänster helt övertrött.Funderar fortfarande på att gå hem till Daniel. Men då måste jag ta med min rökelse och kanske 10.000 days. Vet inte om jag orkar. Det är ju så skönt att ligga i min mjuka sköna säng med mina miljontals kuddar och mitt horribla balla påslakan. Men ingen att sova bredvid :(Inte ens någon som mumlar om marknadsundersökningar. Ingenting.

Oh honey pie you are driving me franticSail across the AtlanticTo be where you belong.Jag gillar Beatles och John Lennon, han var inte alls en tönt! Mindless är mindfuck, de kommer att försöka ta över världen. Men jag kommer vinna. Nej, Mindless är inte min grej. Börjar sent imorgon, men har lovat att hjälpa moder min med tvätten. Hon hade tappat sin plånbok på bussen idag. Busschauffören ringde hem då, till mig. Och berättade det. Trevlig var han, men han pratade en himla massa.Marika sa idag att hon inte förstår hur jag orkar vara social. Det tycker jag inte att jag är, för jag känner mig ganska asocial. Men jag antar att jag har folk omkring mig ofta. Hon har ätit middag med Stefan Sundström. Elakt och orättvist, men jävligt kul för henne. Hon missade ju Kentas fest, så jag äger ju henne lite eftersom jag hade så sjukt kul.

Jag är inte arg längre. Eller jo, men jag blir så euforisk av viss musik att jag inte märker det. Konstigt måste jag säga. Ibland blir jag lite kär. Oftast blir jag just så euforisk som jag är nu. Borde leta upp den där tröjan som luktar mansparfym och sniffa på den. Fy fan vad gott det luktar.Träffade Loke på B&B idag, jag blir lika hysterisk som vanligt. Vill sparka honom på smalbenet och fly snabbt! Vilket jag förmodligen gjort om jag inte varit så outhärdligt lat.